Lee - Koh Tao

  Det här är helt löjligt, för 2 dgr sedan, då jag äntligen började känna mig någorlunda mänsklig igen lyckades jag bränna mitt ben på Craigs moppes avgasrör. Så nu har jag en stor, brun äcklig brännskada som håller mig borta från dykningen ännu mera!
Jag väntar fortfarande på att översta lagret hud ska falla bort. Efter det kommer det antagligen vara ett öppet sår som ska bilda ett nytt hudlager. Känns ju som att detta kommer ta evigheter...
  Jag längtar fruktansvärt mycket efter att få komma ner i vattnet igen!


  Igår åt vi en riktig Isan-lunch med Ludde och han flickvän Matilda som också är på Koh Tao för tillfället.
Var även på Koh Tao Underwater Festival under kvällen och planen var att se Job-To-Do men efter att ha lämnat festivalen för middag på King Crab så var vi alldeles för trötta för att göra något annat än åka hem och titta på film.

  Dessa dagar med sjukdom och brännskada har gjort att min självkänsla sjunkit rejält.
Härom kvällen började gråta hejdlöst utan veta varför. En stund senare kände jag en stor saknad efter min familj!
Man blir ju alltid lite "mammig" när man är sjuk, eller vad säger ni?
  Har också tänkt på mina älskade vänner Caroline, Teresia, Anna, Jessica! Vi pratar alltför sällan!


Nu ska jag hålla om min lilla katt som sover så sött, snart kommer Jo förbi. Han kom tillbaka till ön i morse och har flyttat in på vårt resort. Jobbade tidigare på Easy Divers men har de senaste månaderna bott på Koh Chang..


/Nat.